瑪格麗達與“悼詞美德”

                                                                           （瑞典）茉莉

在踏上去瑞典北方的列車，前去我曾長期生活過的小城，參加我最親愛的瑞典大姐瑪格麗達的葬禮時，我不知道什麼叫“悼詞美德”。

我只是在痛哭之後，在淚眼朦朧中，寫出自己對大姐的回憶與無盡的懷念。我打印出一篇瑞典文的悼念文，想要送給瑪格麗達的家人，讓她的子孫後代也能了解我們之間的一段特殊情誼。

瑞典教堂的葬禮是鮮花和音樂的盛宴。牧師帶我們唱讚美詩歌，有管風琴演奏，還有專業歌手表演。因為基督教認為，死亡是通往更豐盛更永恆的途徑，所以不必太悲傷。

在追思會上，親友們一邊喝咖啡、吃點心，一邊回憶瑪格麗達的生平，播放瑪格麗達生前最愛的歌曲。在親友們的敘述中，瑪格麗達是照顧家庭的慈愛母親，是友好待人的好同事和好鄰居，也是慷慨奉獻的好基督徒。

我本來沒準備在追思會上發言，但在聽了很多人的悼念之詞後，突然發現，他們認識的瑪格麗達是日常生活中的好人，而我和瑪格麗達做了16年的朋友，我們經常在一起談政治、歷史和文學，屬於深度的精神知己，只有我深知她與眾不同的另一面：旺盛的好奇心與求知慾、社會正義感與對世界的關懷。

於是，我拿着瑞典文的紀念文章上台發言，獲得了一片熱烈掌聲，不少瑞典人向我致意，稱讚並感謝我的發言。瑪格麗達的那位在外交部工作的大女兒說，事後一些瑞典親友詢問她，了解關於她母親和這個中國女人之間不平凡的友情。

為什麼我能認識到親友不太了解的瑪格麗達的另一面？這可能是因為，人的天分和正義感是一種潛能，需要碰撞才能撞出火花。我和瑪格麗達身上帶着東西兩種不同文化，一旦相遇相契合，就產生深刻交流的火花。

一位朋友評論我的發言，說這就是“悼詞美德”，是每一個人都應該追求的。我這才認識到，人生境界的不同層次，可以用“簡歷美德”與“悼詞美德”來區分。

美國知名作家戴維·布魯克斯最先提出區分兩種美德。他認為，“簡歷美德”指那些寫在你簡歷上的成就和優點，那些給你帶來競爭優勢的技能。“悼詞美德”則是指，當你老去，你希望別人如何評價你的墓碑詞。後一類美德更為深刻地向內心發問，你是誰？在人際關係中，你是個什麼樣的人？是充滿愛的？值得信賴的？

人們從追求“簡歷美德”到追求“悼詞美德”，就是從追求自我成功轉而追求“愛、拯救和回報”。 在我看來，幾乎在人生的一開始，瑪格麗達追求的就是愛與回報。她沒有顯赫的學歷，曾在幫助人們戒酒戒毒的機構做工作人員，退休後為幾個慈善組織做義工。

這是一種更深層次的自我，流淌出一種愛的本能，過一種更有利他精神的生活。何其有幸，在長久流亡天涯的宿命中，我遇到了這樣一位瑞典大姐。西班牙裔美國哲學家George Santayana在悼亡詩《給 W.P》中吟誦道：

“死者安息，生者不會久徘徊。

借君一生，生活煥然添美好，

借君一死，死亡從此更容易。”

下面附上我於11月26日在瑪格麗達追思會上發言稿（中瑞文）。

                       悼念我的瑞典大姐瑪格麗達

我退休後離開松茲瓦爾，搬到斯德哥爾摩定居，已經兩年多了。曾經多次想要回來，看望我們生活了25年的美麗小城和朋友，特別是想要看望我最親愛的瑞典大姐瑪格麗達( Margareta Edström )和她的先生Sven Olof。但是，這些計劃都因為疫情耽誤了。我相信疫情結束後，我們會有快樂重逢的好時光。

然而，當我們終於踏上回松茲瓦爾的列車時，瑪格麗達已經在此安眠。今天，我們在這裡和她做最後的告別。

在獲知瑪格麗達去世的消息後，我一度陷入悲痛之中，勾起無盡的思念和回憶。凝視着瑪格麗達留下的一張張照片，回憶她度過的美麗人生。儘管淚流滿面，儘管失去親愛者的感覺是如此沉重，但我記住了她的美好與善良，記住了她的溫暖、明媚和歡笑。

&    &    &

就在這個教堂旁邊，曾有一家叫“Piccolo”咖啡館，裡面有一個小書店。大約是2005年，瑪格麗達退休後，每周一次在這個小書店做義工。在此之前，我和瑪格麗達在一個電腦課程上相遇，一見如故成了好友。正好我教中文的母語中心也在這個街區，因此，我把每周星期一上午的課程調開，用這個時間來和瑪格麗達相聚。

那時，咖啡店的人們感到奇怪，為什麼瑪格麗達和一個黑頭髮的中國女人如此意趣相投，竟然有說不完的話？兩個來自不同文化的女人是那麼專注而神采奕奕，她們在討論什麼話題？

瑪格麗達曾驕傲地告訴她的朋友，說她和我的討論的話題是一般人想不到的。實際上，我們談天說地的內容非常廣泛，包括世界局勢、瑞典政治、歐洲歷史、諾貝爾獎文學獎和和平獎的得主，……。我曾一邊繪圖一邊向她介紹中國，包括中國的歷史和文化，也包括1989年的天安門事件、西藏和新疆的人權狀況。

我們常常各自去讀有趣的書，然後在一起交流讀後感。有時還一起朗讀詩歌，例如，聯合國第二任秘書長、瑞典人達格·哈馬紹的詩集《路標》。記得有一次，我對二戰時的瑞典報紙主編托格尼（Torgny Segerstedt）反納粹的事跡感興趣 。托格尼是一位基督教自由派，他的傳記涉及神學理論，我讀起來有難度。瑪格麗達便先看完全書，在書頁上做出標記，幫助我理解這位瑞典英雄。

對於這個世界，瑪格麗達有着強烈的好奇心和求知慾。她深深地愛着她的家庭、丈夫和孩子，同時也向世界投入更廣闊的關注和愛心。她不僅僅是和我談論世界的各種問題，而且幾次參加到我爭取權益的活動中。

一次是在2012年，中國作家莫言獲得諾貝爾文學獎。根據我對中國文學以及瑞典諾貝爾文學獎的了解，我認為頒獎給這樣一個缺乏人文精神的中國共產黨官員，是違背諾貝爾設立文學獎的“理想傾向”之宗旨的。當時我寫了一篇批評文章，題為《瑞典文學院背叛諾貝爾》 。瑪格麗達和她的先生為支持我，決定陪我去瑞典文學院抗議。那年12月7日，我們頂着大風雪，從北方開車五個小時到斯德哥爾摩，在瑞典文學院門前散發中英文的批評文章。當時瑪格麗達身患感冒，仍然堅持陪同我們前去。

另一次是在2014年，我們發現母語中心對移民教師在工資待遇上有歧視問題，瑪格麗達支持我投訴雇主市教育局。在半年的時間裡，瑪格麗達幫我修改投訴文稿，陪着我尋找反歧視組織和工會的幫助，並指導我和政府部門談判。

當時我和瑪格麗達為自己打氣的口號是：“East and west, we are the best！”（東方，西方，我們最棒！）因為我們兩個有來自東西方的知識經驗，一旦聯手合作，瑞典政府的官僚就不是對手。就這樣，我們兩個被人視為婆婆媽媽的平凡女人，終於合力把市教育局打敗。他們被迫向我賠款道歉，並為母語中心一部分移民教師轉正加工資。。

&    &    &

在“Piccolo”咖啡館關門後，瑪格麗達夫婦又去Erikshjalpen 做義工。她告訴我，這個慈善組織關注兒童的受教育權和健康權，與貧困作鬥爭。直到生命的晚期，瑪格麗達仍然堅持義務為社會奉獻。

我們曾在仲夏節時一起去山林聽音樂，一起吃中西餐館。瑪格麗達是熱愛生活的人，她願意嘗試各種中國食物。在離開松茲瓦爾之前，我們請瑪格麗達去中國餐館，那是她生平第一次吃中國火鍋，竟然也吃得津津有味。

對於流亡異國他鄉的我，瑪格麗達不是一位普通的朋友，她是關愛我的大姐，是我精神上的知己，更是我人生的導師。與瑪格麗達長達16年的交往，她的人性溫暖了我這流亡者的心靈，提升了我的知識與人格，使我看到瑞典民族的靈魂和最優秀的精神傳統。

記得我曾經問過比我年長的瑪格麗達，她是否害怕衰老和死亡。她笑着說：“我不怕！”因為有基督教的信仰，所以她能無畏地面對死亡。現在，瑪格麗達已經走完了她美好的一生，相信上帝會在彼岸，用溫柔的雙手接待她。

在這裡，我向瑪格麗達獻上無盡的祝福與感激！

感謝你給我的珍貴友情！

感謝你給我帶來的美好回憶！

感謝我們共度的所有幸福時刻！

我們愛你！

我們的思緒與你同在。

安息吧，大姐！

請安然入睡。

2021年11月26日於松茲瓦爾

這是瑪格麗達夫婦的結婚照

Till minne av min storasyster Margareta i Sverige

Av Moli

Det har gått över två år sedan jag gick i pension och lämnade Sundsvall för att bosätta mig i Stockholm. Jag har velat återvända många gånger för att se den vackra lilla staden där vi bodde under 25 år, och de vänner, särskilt för att besöka min käraste svenska syster Margareta och hennes man Sven Olof. Men dessa planer har försenats av corona pandemin. Jag är säker på att vi skulle få en lycklig återförening när pandemin är över.

När vi äntligen satt oss på tåget för att åka till Sundsvall har Margareta fridfullt somnat in. I dag är vi här för att ta farväl av henne. 

När jag fick höra om Margaretas bortgång fylldes jag av en stor sorg som väckte både tankar och många minnen till liv. Jag tittade på foton av Margareta och mindes det vackra liv hon hade levt. Trots alla tårar och den svåra förlusten av min kära vän, minns jag hennes skönhet och vänlighet, hennes värme, vackra röst och leende.

                         &    &    &

Precis bredvid kyrkan fanns det tidigare ett kafé som hette "Piccolo" med en liten bokhandel. Det var runt 2005 som Margareta gick i pension och arbetade som volontär en gång i veckan i denna lilla bokhandel. Tidigare hade Margareta och jag träffats på en datorkurs och blivit nära vänner. Det råkade vara så att modersmålscentrum där jag jobbade som lärare i kinesiska låg i samma kvarter, så varje måndag hade jag tid att träffa Margareta.

Folk på kaféet undrade varför Margareta och en mörkhårig kinesisk kvinna hade ett så bra förhållande och inte kunde sluta prata. Vad var ämnet för diskussionen mellan de två kvinnorna från olika kulturer, som var så engagerade?

Margareta berättade en gång stolt för en vän att hon och jag diskuterade ämnen som man kanske inte förväntade sig. Vi pratade om många olika ämnen, inklusive läget i världen, svensk politik, europeisk historia, nobelpristagare i litteratur och fred ...Jag har presenterat Kina för henne, bland annat dess historia och kultur, men också incidenten på Himmelska fridens torg i Beijing 1989 och situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet och Xinjiang.

Vi gick ofta iväg på egen hand för att läsa intressanta böcker och delade sedan våra tankar om det vi läst. Vi läste poesi tillsammans, till exempel diktsamlingen "Vägmärken" av Dag Hammarskjöd, den svenska diplomaten som var FN:s andra generalsekreterare. Jag minns att jag en gång intresserade mig för Torgny Segerstedt, chefredaktör för en svensk tidning under andra världskriget, och hans antinazistiska insatser. Torgny var en liberal kristen och hans biografi innehöll teologiska teorier som jag hade svårt att läsa. Margareta läste hela boken först och markerade sidorna för att hjälpa mig att förstå den svenska hjälten.

Margareta hade en stor nyfikenhet och en stark önskan att få veta mer om världen. Hon älskade sin familj, sin make, sina barn och barnbarn djupt, men hade också en bred omsorg och kärlek till världen. Hon pratade inte bara med mig om olika frågor i världen, utan också vid flera tillfällen deltog hon i mina olika kampanjer för rättigheter.

Den ena var året 2012 när den kinesiska författaren Mo Yan fick Nobelpriset i litteratur. Utifrån min kunskap om kinesisk litteratur och det svenska Nobelpriset i litteratur, ansåg jag att det stod i strid mot Nobels "idealistiska tendens" när priset gick till en kinesisk kommunistpartitjänsteman som saknade humanism. Då skrev jag en kritisk artikel med titeln "Svenska Akademien förråder Nobel". För att stödja mig beslutade Margareta och hennes man att följa med mig till Svenska Akademien för att protestera. Den 7 december samma år körde vi fem timmar från Sundsvall till Stockholm i snöstorm för att dela ut den kritiska artikeln på engelska och kinesiska framför Svenska Akademien. Margareta var då förkyld men insisterade ändå på att resa med oss.

En annan gång var 2014, när vi upptäckte att Modersmålscentrum i Sundsvall diskriminerade invandrade hemspråkslärare när det gällde lönen. Då stöttade Margareta mig i klagomålet mot min arbetsgivare, Sundsvalls kommun. Under sex månader hjälpte Margareta mig och följde med mig för att söka hjälp hos Antidiskrimineringsorganisationer och fackföreningen. Hon vägledde mig i förhandlingarna med kommunen.

Den slogan som Margareta och jag använde för oss själva på den tiden var: " East and west ,we are the best.”  Eftersom vi hade kunskap och erfarenhet från både öst och väst, och när vi arbetade tillsammans hade de svenska byråkraterna ingen chans. På detta sätt kunde vi två, som betraktades som ordinära kvinnor, till slut besegra kommunen tillsammans. Sundsvalls Kommun blev till slut tvungen att be om ursäkt och betala ersättning till mig. Detta ledde också till att flera andra hemspråkslärare blev fast anställda med högre löner.

Efter att Piccolo caféet stängde fortsatte Margareta och hennes man att arbeta som volontärer på Erikshjälpen. Hon berättade att den välgörenhetsorganisationen arbetar med barns rätt till utbildning och hälsa och bekämpar fattigdom. Hon fortsatte att bidra till samhället till sent i livet.

Under ett par år åkte vi till Norra Berget tillsammans på midsommarafton för att lyssna på musik, dricka kaffe och äta på kinesiska och västerländska restauranger. Margareta älskade livet och var villig att prova olika sorters kinesisk mat. Innan vi lämnade Sundsvall bjöd vi Margareta och hennes man på en kinesisk restaurang. Det var första gången i sitt liv hon fick smaka på kinesisk Hot pot som hon njöt av med stor glädje.

Hon var en omtänksam syster, en andlig vän och en mentor i mitt liv. Under de 16 år som jag umgicks med Margaretha, värmde hennes medmänsklighet mig och mitt hjärta som är på ständig flykt, och stärkte min kunskap och karaktär och öppnade mina ögon för den svenska nationens själ och de olika fina svenska traditionerna.

Jag minns att jag frågade Margareta en gång, som var äldre än jag, om hon var rädd för åldrandet och döden. Hon log och sa: "Jag är inte rädd!" På grund av sin kristna tro var hon inte rädd för att möta döden. Nu när Margareta har avslutat sitt underbara liv tror jag att Gud kommer att vara på andra sidan och ta emot henne med mjuka händer.

Här är min oändliga välsignelse och tacksamhet!

Tack för god vänskap.

Tack för ljusa minnen.

Tack för alla glada stunder.

Vi älskar dig!. 

Våra tankar är med dig. 

Vila i frid.

Sov i ro.

Den 26 november 2021.